Farthållare

Nya skor runtom igår och bort med snösulorna - nu är det vår! Idag tar vi oss till alla backarna på andra sidan landsvägen och vi tar oss över träbron med mig på ryggen istället för gåendes bredvid för första gången.
Viss tveksamhet över den första riktigt branta backen, som vi klättrar uppför. Lika stor tveksamhet till att gå nedför på andra sidan och det kan jag mer förstå: branta nedförsbackar är ingen höjdare, men vill man klättra uppför så blir det av nån anledningen en nedförsbacke förr eller senare efteråt... :-(
Efter andra klättringen uppför stannar vi på platsen med utsikten över sjön och tar ett par foton.

Sedan kommer slingan med de många galoppbackarna. Den har vi aldrig ridit förut, Cola och jag. Men det räcker med att hon ser inledningen till den första, för att hon ska inse vad vi ska göra där. Taggad! All så kallad trötthet är försvunnen!
Hon har hejdlöst roligt en lång stund nu, och jag önskar jag hade vågat släppa henne lite lite mer. Men hon är lite lurig för när hon väl fått lov att öka lite grann, så tar hon rätt som det är en rövare. Nån slags supersnabb krängning med nacken där hon försöker ta tygeln ifrån mig helt, samtidigt som hon accelererar ordentligt och knycker till och/eller bockar och blir jättestark plötsligt!
Så jag kan inte riktigt slappna av och njuta av vinddraget, om man så säger, för rätt som det är måste jag dra upp hennes huvud och göra en ordentlig förhållning innan vi kan fortsätta igen. Det går ju inte för sig att det är hon som har kommandot heller...
Den allra sista backen är jättebrant. Men det är inga som helst problem. Vi skrittar första biten men sedan får hon... Vadå trött eller andfådd?? Jag? Näää...