måndag 20 april 2015

Tjäderlek och kärlek

Idag är det nästan sommar och det blir lite pedikyr i stallgången och efter rengöring smörjer jag in hovarna med matolja. Sedan går vi helt enkelt en promenad idag. Vi går ner till sommarhagarna och utanför dem växer det maaaaassor med gräs och jag visar henne och säger "ät du!"
Hon går där och mumsar och äter både länge och väl och njuter i solskenet.
Sedan går vi hem igen och hon får sin morot och sina mineraler i en hink som vanligt.
"Äh, jag skiter i mineralerna, de är inget kul", sa Cola och hon får gå ut i hagen istället. Medan jag mockar hagen, ställer jag hinken med mineralerna i hagen och tänker att alltid roar det någon. Och det blir rena trafikstockningen vid denna hink! Alla vill ha! Långt efter att den är tom, så kastar Chatel runt med den och Roy tar en vända då och då för att kolla att den inte fyllts på igen. Men Cola kommer fram till mig vid skottkärran och lägger sitt huvud mot mig och vill bli kliad i pannan. :-)

Tjädern vi såg i går, fick jag ju inte tagit kort på då, men idag tog jag mig en liten fotorunda och se där! Han fastnade hjälpligt i alla fall!

söndag 19 april 2015

Tjädrar anamma!

Kapitel femhundraelva, i vilket kan konstateras att tjädrar är väldigt stora när de breder ut vingarna alldeles framför en liten arabhäst. Flax flax... För mig var det faktiskt den tredje tjädern som jag såg sitta vid vägkanten idag.



Det ska finnas en youtube-logga att klicka på när man startat, för att kunna se klippet där, för då blir det visst större. Men det är tydligen olika beroende på om man har ipad, stationär dator, annan läsplatta, bärbar mac och allt vad det finns. För här på min läsplatta ser det pyttelitet ut, om jag inte går till youtube och kollar... Skit samma, ni får väl pröva er fram! :-D

Idag rider vi hem till mig, där jag bjuder på picknick på min gräsmatta. Detta gillas skarpt och Lillstrumpas mule lämnar inte gräsrotsnivå för en sekund under den kvart eller så som vi pausar.




Mina katter kommer och tycker att jag ska släppa in dem och "vadå har inga nycklar"?? Matisse kommer fram och hälsar kärvänligt på mig men väljer att ignorera den bruna gräsätaren, eftersom hon ändå inte ägnar honom en blick. Istället lägger han sig och solar magen en stund.



När vi kommer tillbaks till stallet ser jag att vi har varit ute i 2 timmar och 45 minuter! Minus den där kvarten vi pausade då. Ja visserligen var det en himla massa skritt, men ändå några galopper och travpass. Ja ja... :-) 

fredag 17 april 2015

Dagen efter

Såhär dagen efter massagen blir det en mycket lugn och fridfull runda. Mestadels skritt och bara två joggingpass. Förvånande nog så verkar Lillstrumpa helt nöjd med detta och ingenting är farligt eller värt att skygga för idag. Vid huset med hundarna och hönsen, har tupp och hönor friluftsdag idag och går på båda sidor om vägen. När vi närmar oss så ska de till vänster naturligtvis över till de andra på höger sida och kilar orädda över, precis framför benen på min lika orädda häst, som inte ens bryr sig om att spärra upp ögonen.
Efteråt, i stallgången, står jag och småkliar och känner över hennes rygg och bak helt lätt och hon står blickstilla och tuggar sedan lite när jag är färdig. Det var tydligen skönt. :-)

När hon sedan vill gå och äta lite gröna grässtrån längs vägkanten en stund, innan hon går ut i hagen, så har jag verkligen inte hjärta att säga nej...

torsdag 16 april 2015

Fyrben blir till tvåben

Idag blev det ridtur tillsammans med Roy och hans matte. Plus medföljande vovve, en berner sennen vid namn Moltass.
Först var Cola väldigt upphetsad över att få sällskap, men sedan blev det lite tveeggat eftersom hon ändå inte kunde låta bli att fortsätta sura (som hon gör i hagen) mot Roy om han kom det minsta i närheten.
När hon dessutom blev varse att den där svarta lurviga saken skulle springa med oss och ibland vara bakom och ibland springa förbi, då blev det helt enkelt för mycket. När vi kommit ut på banvallen och börjat trava, så blir det först ett virrvarr av man och upp och ner och sedan reser sig damen helt sonika upp på t5vå ben!! Rakt upp står hon ett par sekunder då jag hinner tänka en massa tankar om hur det kommer att sluta om hon slår över bakåt... Usch.
Sedan travar vi raskt vidare som om ingenting hänt (hmm) och det blir trav och galopp hela banvallen tills vovven är långt efter.
Men hon känns fortfarande ovanligt "stirrig". Dvs nån blandning av ovanligt het och lättirriterad.

Efter en skogspassage och sedan ännu en lång galopp, så byter vi häst för skojs skull. Jisses, jag håller på att aldrig komma upp! När jag äntligen fått ordnat till stigläder och häst och fått min fot i stigbygeln - då glider sadeln runt och jag får börja om från början. Sedan får jag putthjälp i rumpan för att komma upp...
Oj oj så ovanligt allt kändes! Jättelånga steg, lång hals framför och en lång fortsättning av kroppen bakom och inte det minsta superkänslig i munnen som jag är van vid. Men det är ju nyttigt att testa andra ibland. :-)  Hade jag bara fixat till stiglädren ordentligt så hade jag kanske kunnat rida också. Som de var nu så var de minst två hål för långa och jag stod krampaktigt på tå i dem för att kunna stå i fältsist och fötterna gled in till vristen... Men jag härdade ut tills vi var hemma för det tog sån tid att ändra lädren att jag inte ville sinka mera.

Solen lyste i alla fall så småningom, även om morgonen började med mulet. När hästarna fick komma ut i hagen efteråt, så åt de visserligen lite först, men sedan var det sova i solen som gällde! ;-)


Under tiden mockade jag hagen, fyllde på vatten och drack medhavt kaffe och åt en smörgås. Klockan två kom sedan massören och Lillstrumpa fick lite välbehövlig massage på ryggslutet/vänster rumpa, om man kan säga så. Hon har lite ont där av någon anledning och det kan vara därför som hon varit så snubblig och "tappat" bakbenen ibland under ridning den senaste tiden.


Först var Cola ganska skeptiskt inställd, men mot slutet verkade hon ändå tycka att det nog inte var så dumt ändå. På inrådan ska hon få behandling minst två gånger till, nästa gång på tisdag.


onsdag 15 april 2015

Vårskor


Hovis har varit här och nu har Lillstrumpa fått nya vårskor. Hon var så duktig så. Stod stilla nästan hela tiden och fick därför bara en enda tillsägelse. :-)
Dessutom har hon fått större skor, eftersom hennes fötter har breddat sig väldigt de senaste sex veckorna. Lillstrumpa aka Storfot!? Vem vet vad hon tänker sig för framtid? :-)


Både igår och idag har regnet bara vräkt ner, och att rida sjöhäst hade jag ingen lust med, jag var själv blöt tillräckligt, efter att ha mockat i hagen och Cola rann det om. Särskilt som de lovat sol och i varje fall uppehåll resten av veckan. Minst. Så då blir det ridning varje dag då istället.
Men Cola kom fram mitt i mockningen och ville ha lite gos, så vi stod där en stund medan jag kliade henne på halsen och hon blåste mig lätt i ansiktet.

Gräset har vuxit väldigt, bara på de här två dagarna tycker jag! Särskilt på min gräsmatta. Men även "lite här och där" och efter skoningen igår så gick vi en liten gräsätarpromenad tillsammans. Dvs hon åt, inte jag. I morse var jag på besiktningen med min bil och det var ju inga problem. Passade också på att fråga killen att "visst är väl min lilla bil för liten att få dra något hästsläp?"
Han slog upp en sida i datorn och sa sedan att "såvida jag inte hade en ovanligt liten shettis, så var det ingen ide att jag monterade på nån dragkrok."
Det var väl det jag tänkte. Ville bara försäkra mig...

söndag 12 april 2015

Till den som undrar

Jag skriver den här bloggen för mig själv. Det är naturligtvis fritt fram för vem som helst att läsa den, men jag gör inte reklam för den med en massa länkar överallt eller räknar besöksstatistik eller så. De som har bett om det eller de som jag tror skulle vilja läsa i den, har jag gett adressen. Jag skriver inte för att göra mig märkvärdig.
Jag har alltid skrivit dagbok, men eftersom mitt liv numera har kommit att begränsas till nästan enbart jobb och häst, så har det blivit så att jag skriver om i princip enbart mitt hästliv. Inte alla människor förstår detta, men det är mitt behov och deras problem.
Under min katts första två, tre levnadsår, fick han till exempel en egen facebooksida eftersom jag tyckte att hans hyss var jämställda med Emil i Lönneberga och att han var sötast i världen. Jag är sådan när det gäller djur.

Många andra människor bara rider sina hästar. Sådär seriöst. Dvs de tränar och tränar och åker omkring och är med på diverse tävlingar med dem och tiden däremellan tänker de på hur de ska lägga upp träningen inför nästa tävling och köper ny utrustning och lägger om dieter. Och det är väl också bra!
Men jag är inte sådan. Tävlingar har aldrig legat för mig, i någon som helst form. Jag passar inte för det. Men det är ju jättekul för dem som gillar det! Men ibland stör sig folk på att jag har häst utan att ha några ambitioner eller mål med den.
Snälla ni, gör inte det. Jag stör mig ju inte på att ni vill tävla. Jag tycker det är roligt att se på tävlingar, men vill inte själv vara med.

Det jag får ut av att vara tillsammans med djur - i det här fallet hästar - är just själva samvaron. Ibland kan jag njuta av att bara stå och titta på hur de beter sig i hagen. Men de där ögonblicken, eller stunderna på hästryggen (eller bredvid) när jag känner den där speciella känslan av samförstånd, ger mig en lyckokänsla som jag kan leva på i flera dagar! Eftersom jag även älskar att vara ute i naturen - tystheten, dofterna och det rent visuella ger mig ro i själen - så är sällskapet av en tyst vän som bara finns till, helt perfekt!

Jag ser även en speciell humor hos djur. Jag kan tycka det är enormt roligt att se ett visst uttryck i ansiktet hos hästar eller ett visst beteende inför en speciell situation. Jag nästan ser pratbubblor över deras huvuden. Okej, att texten i pratbubblorna kommer från min egen hjärna, men så är det ju också jag som blir road.
Men jag tränar också både mig själv och min häst. Dels för att vi ska få större förståelse för varandra, vilket också ger större trygghet; dels för att min häst ska arbeta rätt så den håller längre och får ett bra liv. Jag är ju ingen expert så ibland blir jag väldigt osäker och tar gärna emot råd och hjälp från tränare eller dylikt.
Jag älskar min häst och när man älskar någon så blir man väldigt sårbar och det blir också ibland en källa till oro. Många problem kan uppstå och många är gångerna när man önskar att hästar kunde tala. Berätta vad som är fel. Sådana gånger finns ingen humor. Det är också svårare att skriva om.

Men det finns inget underbarare än att känna den varma andedräkten från en mule som trycks mot min kind och att tillsammans skritta fram mot "solnedgången". Om det nu finns någon som begriper dubbelmeningen... ;-)

♥♥♥♥♥

lördag 11 april 2015

Modig idag!

Idag är det rena rama sommaren, så jag beslutar mig för att tid måste ägnas åt vårarbete i trädgården, samt upprensning av skräp på platt tak. Därför får det bli en kort ridtur idag.
Uppiggad av att jag trots allt överlevde strapatserna igår med att ta oss förbi en hästhage med springande hästar i, så tänker jag att det är bäst att smida medans järnet är varmt. Dvs jag styr hennes steg i riktning mot den förhatliga kalvhagen.
Redan från början stöter vi på patrull, eftersom stängslet i våran bortre hage - som vi ska passera först - har lagats och nya, ljusa staketstolpar har kommit upp, samt en oeldad hög med ris har vuxit upp där det tidigare bara var hagmark. Högst misstänkt. Fnork!
Cola stresshöjer sedan som vanligt tempot på skritten i takt med att vi närmar oss kalvhagen och jag är på väg att fega ur igen och bara ta kortsidan, men en stor grävskopa blockerar den vägen och gör att vi är så illa tvungna. (Ibland får man en puff i ryggen när man behöver det! :-))

Av någon anledning far kalvarna iväg i full kareta (framåt; inte emot oss) fullt synliga, och vi tar oss faktiskt förbi hela långsidan av hagen! Visst, jag kan inte med bästa vilja säga att hon är avslappnad. Halsen är hög och krum och benen går i nån sorts piaff, med så stela ben att hon är nära att fälla sig själv. Men vi tar oss ändå förbi med mindre åthävor än när vi red förbi hästhagen igår! Sedan förlängs ju tyvärr prövningarna här, eftersom hon direkt efter hagen ska passera studsmatta, torkställning, diverse leksaker, brunnslock, slängda cyklar mm. samt en skymd gårdsplan där närsomhelst någon kan slänga upp en dörr runt hörnet och ropa "tjoho!". Dessutom går det en flock höns med en tupp en bit framför oss. Men hon är duktig och vi viker av till höger innan fjäderfäna och kan äntligen börja trava där och under resten av rundan är allt frid och fröjd.
När vi kommer tillbaks till stallet, så anländer samtidigt ett par transporter med islänningar. De ska tillsammans med sina människor stanna över en natt och rida ut på långturer i dagarna två. Det är ju väldigt spännande med nykomlingar och Cola får hälsa på två av dem som kommer in i stallet medan hon står i stallgången. Stora stora ögon och noggrant nosande, utan vare sig skrik och stamp i golvet. :-D